Hej och hå!

Hejsan mina vänner!
Detta blir sista inlägget på den här bloggen. Men misströsta ej, det tar inte slut här! Jag flyttar bara till Devote. Följ gärna med mig dit! http://attvarapetra.devote.se/

Kram på er sötmuppar!

Tvätthög och text

Hejsan mina vänner.
Hur har ni det idag? Jag håller på med stortvätt och parallellt med det så sitter jag på gumpen och har det bra. Med en kopp kaffe i ena handen så går jag igenom gamla texter som jag har skrivit de senaste 7 åren. Det är otroligt hur avlägset en del texter känns och hur nära andra är. Men hur betydelsefulla alla ändå är och har varit för mitt liv. Idag tänker jag dela med mig av en text som jag skrev kort efter att en familjemedlem gått bort för några år sedan och det liksom blev som en vändpunkt i mitt liv. Allt som jag försökt hålla upp i mitt liv störtade samman. Men tillslut var det liksom som att jag vaknade, reste mig upp och såg mig omkring. Lyfte blicken mot horisonten och ändrade riktning. Kanske att någon kan känna igen sig i det? Jag hade iaf behövt läsa det då och det kanske kan vara till en liten tröst för någon som går igenom något liknande nu. Det finns anledningar för att ställa sig upp, även om de kan ta ett litet tag att hitta ibland.

Kram på er!

När man ligger och famlar där på köksgolvet och världen inte längre är densamma. Alla tårar har skapat en dimma i huvudet. Dammen är öppen och varenda fiber i kroppen hotar att sprängas. Man ligger där med halvslutna ögon och famlar men vet inte efter vad, med händerna spelandes över mattan i takt med tårarna. Allt är tomt och det finns inget att greppa, inget att hålla fast i.  Och så plötsligt en skärva, en liten bit av favoritkoppen som gick sönder förra veckan, och man vet.. att allt inte är förlorat. Man vet att det som gick sönder är borta, men att bitar finns kvar. Den där känslan av att hitta något i en avgrund av förtvivlan. Att något så litet som en skärva av en favoritmugg kan få dig att vilja ställa dig upp igen. 

Wuthering Heights och en vanlig fredag

Då var det dags att försöka sig på att läsa Wuthering Heights ännu en gång. Det gick ju inte så bra förra gången men nu jäklar ska det minsann gå vägen. Det är Kate Bushs fel. Jag skyller på henne ;-) Jag är ju uppvuxen med hennes musik och jag har hört Wuthering Heights så många gånger att det tillslut skapade en stor lust till att läsa boken. Jag vill dyka in i historien. Den verkar så intensiv och full av tyngd. Men som sagt, den var svårläst och det tar bort lite av charmen med att läsa då fokus hamnar på att försöka ta sig igenom den istället för att leva sig in i själva historien. Det kanske finns en förenklad version? Hur har ni det och vad gör ni idag? Jag är fullt upptagen av telefonsamtal och papper och annat tråkigt. Jag agerar sekreterare åt mig själv idag. Synd bara att jag inte kan ta betalt.

Kram på er!

Ikväll har jag sett Torka aldrig tårar utan handskar.

Jag väntade i några månader med att se Torka aldrig tårar utan handskar. Jag behövde lugn och ro för att se den. Jag liksom hade på känn att det skulle få mina egna tårar att trilla lite. De två första delarna gick ganska bra men vid tredje var det kört. Jag tror det var mest för oförståelsen som det blev så. Inte andras utan min egen. Jag har vetat hur det har varit och hur det är vid hiv och aids, men jag har aldrig fått en inblick så som jag fick idag. Se en del av ett liv spelas upp. Med oförståelse menar jag inte att jag är ignorant, jag menar att jag inte förstått lika mycket som jag gör nu. Jag har inte sett lika bra som jag gör nu. Att varje dag se lite bättre, att titta lite närmare på världen och att inte titta bort. Det är svårt. Men ibland så måste man även om man är rädd för det man ser, annars är man "bara en liten lort" som skorpan sa. Egentligen spelar det ingen roll om jag är en liten lort eller inte, jag vill bara inte vara rädd längre. Ögonen öppna.

Då försöker jag igen

Ett nytt försök till sömn. Hoppas det går lite bättre den här gången. Jag tror att ett knep till en bra sömn är en stor dubbelsäng och fluffiga lakan. Åh vad jag saknar min gamla säng. En mil bred och bästa platsen var i mitten. Att sova som en sjöstjärna med armar och ben rakt ut. Ser antagligen inte klokt ut men vem bryr sig när man är ensam. Jag tar mig rätten att sova hur jag vill! Armar utåt sträck! :) Saknar det nu när jag sover i en skranglig gästsäng. Var tvungen att göra mig av med både min älskade soffa och min älskade säng. Men jag kan säga att det fortfarande svider lite efter att jag gav bort soffan. Den var så bekväm. Jag hade utan problem kunnat bo i den om jag varit tvungen. Min gamla skruttiga bekväma soffa. Åh så jag saknar dig!
Nu dags för lite välbehövd sömn.

Sov gott alla mina små kycklingar!

I Drömmarnas värld..

befinner jag mig ju ibland. Både på dagar och nätter. Att jag dagdrömmer en del vet ju de flesta som känner mig rätt väl. Men det finns en återkommande dröm som jag har på natten.. eller drömmen är ju olika från gång till gång men personen drömmen handlar om är densamma. Det började för 3-4 år sedan. Det är alltid samma kvinna och jag kan inte se hennes ansikte i drömmen. Men jag vet att jag känner henne på något sätt. Hon är så snäll och så varm och hon tycker om mig så mycket. Jag kommer ihåg första drömmen så väl. Vi möts upp på en väg och jag vet direkt att jag känner henne fast jag inte vet vem hon är. Vi promenerar tillsammans och pratar väldigt länge, hon tar min hand. Tillslut så kommer vi till ett valv och vi ställer oss under det. Hon lutar sig framåt och kysser mig och säger att hon älskar mig men att hon måste gå. Hon säger att vi ses senare och så går hon sin väg. Efter det vaknade jag upp och kände mig så varm i hjärtat. Det var så verkligt. Hon har återkommit i mina drömmar med jämna mellanrum sedan dess och jag blir lika varm i hjärtat varje gång. Det är lika verkligt som första drömmen. Det är så svårt att beskriva, men det är som att vi förstår något i varandra. Frustrationen av att inte få se hennes ansikte har varit stor ganska ofta. Särskilt som att de här drömmarna med henne är återkommande. Det är som att hjärnan har filtrerat bort min förmåga att se och höra i drömmen, men jag kan samtidigt se och höra ändå. Det är riktigt märkligt. När drömmar är återkommande hos mig så brukar det i regel betyda något, särskilt när de är så klara och verklighetstrogna. Men det här står över det mesta jag har drömt. Jag drömde om henne inatt, det är den stora anledningen till att jag delar med mig. Jag vaknade upp så lycklig.. :)

Kram på er sötisar!

Text

Har längtat hela förmiddagen efter att få skriva. Jag tycker att ord och text är så himla inspirerande. Jag får gåshud när jag hittar en artikel,sångtext/hör en låt,dikt eller för all del bok som verkligen talar till mig. Att någon annan har skrivit något som jag kan relatera till. Rent av känna att visste jag inte bättre så skulle jag kunna tro att detta var skrivet för mig. Det är så häftigt.  Jag älskar dikter och kan spendera några timmar då och då med att förlora mig lite i dem. Det finns så mycket att hitta där t.ex min egen tolkning och tanken på hur den som skrev kanske kände. Det är stort tycker jag. Jag tror att själva dikten kan säga ganska mycket om den som verkligen tycker om den. Därför är bland det bästa jag vet när andra delar med sig av sina favoriter. Det känns som att jag lär känna andra lite djupare då. Själv så känner jag i allafall att det är ett fint sätt att släppa in andra människor lite mer på. Därför ska jag dela med mig av en av de tre dikter jag tycker allra mest om.

Kram på er och ha en underbar söndag!

To a Stranger  

by Walt  Whitman

Passing stranger! you do not know 
How longingly I look upon you,
You must be he I was seeking, 
Or she I was seeking 
(It comes to me as a dream)

I have somewhere surely 
Lived a life of joy with you,
All is recall'd as we flit by each other,
Fluid, affectionate, chaste, matured,

You grew up with me, 
Were a boy with me or a girl with me,
I ate with you and slept with you, your body has become 
not yours only nor left my body mine only,

You give me the pleasure of your eyes,
face, flesh as we pass,
You take of my beard, breast, hands,
in return,

I am not to speak to you, I am to think of you 
when I sit alone or wake at night, alone 
I am to wait, I do not doubt I am to meet you again 
I am to see to it that I do not lose you.

Sleepless i Söderhamn

Kom nyss hem och är så trött att jag nära nog skulle kunna ramla omkull. Låg och vände och vred på mig fram till småtimmarna. Uppe med tuppen, ingen frukost och sen stress stress stress, en kopp kaffe och sen lite mer stress på det. Ute i sista sekund med allt. Att jag aldrig lär mig!  Nu är det dags att fixa middag och sen ska jag och min onda rygg inta horisontalt läge på soffan resten av kvällen. Gott så! Vad hittar ni på idag alla mina små kycklingar?

Kram!

Good morning starshine!

Aj aj aj, nu har ryggen sagt ifrån ordentligt. Bara att knata iväg till vårdcentralen.
Solen skiner in genom fönstret och fåglarna kvittrar så jag klagar inte. En härlig dag! :)
Nu svirar jag och min rygg om och beger oss till doktorn. Förhoppningsvis blir det lite kotknäckning idag. Spännande! ;-)

Delar med mig av lite musik under tiden.. Bygger på spellistan allt eftersom. Kram på er!

Mitt i natten

Somnade framför tvn och vaknade för en stund sedan. Pigg. Typiskt! Läst lite och kikat på tv men tröttheten vill inte infinna sig, vilket betyder att jag snällt får vänta. Men vad gör det när jag kan komma hit och skriva lite! Jag har märkt att jag har en tendens att skriva om vädret så jag ska försöka låta bli det den här gången. Det blir lätt lite enformigt och jag kan också villigt erkänna att jag inte har något spännande på lager att berätta om heller. Det har varit lite stiltje nu sedan jag kom hem från volontärsarbetet. Men jag hänger inte läpp för det,eller gör jag? Börjar bli lite rastlös och vill gärna ha något att göra. Kan ju avslöja att jag förhoppningsvis kommer att få göra några tester för dyskalkyli någon gång framöver. Jag håller tummarna för att det blir av iallafall. Det skulle underlätta så mycket att veta. Läste på lite om det och jag förvånades över att det på många ställen på nätet stod förtydligat att människor med dyskalkyli ofta är normalbegåvade. Jag höjde på ögonbrynen när jag läste det kan jag säga, särskilt av flera anledningar och det fick mig att fundera över några saker.
1. Måste man förtydliga att det finns människor med dyskalkyli som är normalbegåvade för att det på många håll antas att man inte skulle vara "normalbegåvad"?
2. Skulle det också vara så hemskt om man inte var "normalbegåvad"? Är inte världen mycket rikare med variation?
3. Slutligen, vad är egentligen begåvning?
Jag som ofta funderat över och ifrågasatt begreppet normal  började ifrågasätta mig själv om begreppet begåvning , och kom fram till att jag tycker att det är precis lika luddigt. Mest för att jag träffat på så många olika människor i mitt liv och jag skulle inte klassa någon av dem som "normal". Det har för mig också tillfört insikten om att alla är begåvade på så många olika sätt.  Jag förstår vad som menas med normalbegåvad och hur det används, men jag tycker det är urbota dumt att vi lägger så stor vikt vid det.
Jaja, det var mina funderingar det. Men jag förstår att vi människor ser olika på det. Vi är alla olika fast lika på en och samma gång och vi är alla olika begåvade fast så otroligt begåvade på en och samma gång.
Det är därför jag tycker att det inte ska läggas för stor vikt vid det. Vi är dom vi är. Ska inte det vara tillräckligt och behövs det verkligen ett förtydligande gällande begåvning när man pratar om vad en människa kanske har svårt med? Ingen sitter på alla svar men nu vet jag iallafall vad jag tycker om det.

Tillbaka till dyskalkylitestet. Jag ser fram emot det dels för att det kan komma att resultera i att jag får extra hjälp med matten och att jag förhoppningsvis kommer att kunna slutföra de ämnen som jag har kvar att plugga in. Just därför blev det inga studier nu i höst. Jag vill vara säker på att jag kan få de verktyg jag behöver för göra klart matten den här gången. Det är dumt att läsa ännu en termin och inte klara kursen när jag redan har observerat att det inte fungerar. Då kastar jag bort både tid och studielån och blir ännu mer modfälld över resultatet.

Det blev mycket babblande ser jag när jag läser igenom vad jag skrivit. Jag hade ett behov av att skriva av mig och dela med mig. Tur att bloggen finns! :-)  Nu börjar jag bli lite trött igen så jag ska försöka få lite mer sömn.

Kram på er!

Regnet vräker ner..

och åskan mullrar på. Här sitter jag och gör ingenting. Mycket trevligt måste jag säga fast det var en del saker som skulle göras idag. Ärenden och liknande, men det får snällt vänta till imorgon då. Inte mig emot!
Dagarna springer förbi och om en inte allt för avlägsen framtid kommer också sommaren vara över för i år. Den här hösten blir den första på ett tag där jag inte vet vad jag kommer att göra. Jag är i en fas där jag tar mig en grundlig titt på allt jag har i mitt liv och omvärderar vissa saker. Lyfter på alla stenar och tittar under. Jag tror att det är nyttigt att göra så mellan varven. Det är definitivt inte enkelt heller, men absolut värt det.
Vem är jag i förhållande till allt i mitt liv? Vill jag att det ska vara såhär eller vill jag att det ska vara på ett annat sätt? Platsar detta i mitt liv just nu eller är det något att ta hand om senare? Och den eviga frågan,
vart fasen är jag på väg? Så himla bra frågor och så nyttigt att ställa dem till sig själv.

Kram!

Sommar och sol

Det var så mycket som skulle göras idag, men som jag inte har gjort... fy på mig! :-D Glad ändå!

Håller på att ladda upp inför pride och en massa volontärarbete. Ska bli så himla kul eftersom jag inte gjort många knop nu under sommaren. Arbetsförmedlingen kunde inte ens erbjuda mig en kurs. Alltså denna tristessen gör mig en gnutta galen. Så nu ska det bli så himla härligt att få uppleva pride ett år till OCH göra lite nytta. Både för mig själv och alla festivalbesökare. Det fina med pride (enligt mig) är att det inte är en kampingfestival. De är också bra, missförstå mig inte nu. Men eftersom upplägget är just stolthet och en massa olika saker ingår så förstår jag varför det är så. Köper man ett festivalpass (eller dagspass också för den delen) Så får man tillgång till både pride park och pride house. I parken finns det utställningar, prova på grejer, informationstält, mat, öl och en stor scen. De som gillar melodifestivalen och schlager skulle nog gilla pride också. Men det finns såklart annan musik också. Massa spännande människor. Enligt mig en helt magisk plats. Sen är det pride house som varje år (så länge jag kan minnas iaf) håller till i kulturhuset. Där hålls en massa utställningar, seminarier och workshops så man blir helt snurrig. Det är toppen. För de som törstar efter kultur som jag gör skulle nog uppskatta det också. Alla klubbar, barer, evenamang som hålls runt om i Stockholm under prideveckan är för många för att ens orka räkna upp. Men det finns en hel del för de flesta om man är nyfiken på kulturen, sociala sammanhang och gillar glädje och öppenhet. Min första pride var helt magisk och det har det fortsatt att vara varje år. En helt ny värld..fast precis samma som den alltid har varit. Den kombon är fantastisk att få känna. År efter år. Höjdpunkten för mig varje år har varit paraden som går genom Stockholm. Det jag har uppfattat när jag pratat med folk som aldrig har sett den är att de inte förstår hur stor den faktiskt är och hur mycket människor den drar. Många har också trott att man måste anmäla sig för att få vara med, eller att man måste tillhöra hbtq-communityt för att få vara med. Vilket inte stämmer alls. Ingen måste anmäla sig och det spelar ingen roll vilken läggning/icke läggning man anser sig ha. Den är till för alla och den är underbar att se på men helt fantastisk att få vara med om. Så all in all, jag rekommenderar verkligen alla att uppleva åtminstone ett pride. Det är en glädje som växer sig så stor attdet tillslut känns som om man ska spricka. Ungefär som att vara förälskad i någon..


Kram på er!!

The Yellow Brick Road

Hur tar vi oss hem till oss själva? Tillbaka till den vi verkligen är? Vet vi ens vem vi verkligen är eller utvecklas det under vägens gång? Jag är helt säker på att vi någonstans djupt inne i oss själva vet vilka vi är. Vi vet bara inte om att vi vet det. Paradoxernas paradox va? Jag upplever det varje dag, precis som så många andra. Vi funderar på vad vill ha ut av livet. Det perfekta huset, det perfekta jobbet, den perfekta partnern. Allt det och många andra saker. Det behöver inte ens vara i ett materiellt syfte vi vill ha det, inte alls. Men det är vad många av oss väntar på. Letar efter. Längtar efter. Jag också. Men jag förstod något inatt. En liten bit. En yttepytte liten bit och jag tror att det är början, första steget på the yellow brick road. Upptäckten om vem jag verkligen är. Jag är en kropp och jag är en själ och det jag gör varje dag är att leva efter det jag tror kommer att göra mig lycklig, istället för att fråga mig själv varför jag gör det.  Vad har min själ för agenda med att jag gör vad jag gör just nu i denna sekund? 

Det är något jag borde fråga mig själv lite då och då. Istället för att tänka att det jag gör just nu kanske kommer leda till något annat, som kommer leda till något annat som kommer leda till att jag i något hänseende blir lycklig. Varför gör jag det jag gör just nu? 
Jag har just förstått varför jag gör det jag gör just nu när jag skriver det här till er.. För att jag älskar er och för att jag vill dela min kärlek till livet just i denna stund med er. Men ibland behöver jag påminna mig själv, fråga min själ på nytt varför jag gör något. Varför står jag här och diskar? Varför släpar jag matkassar från affären? Vem är jag, vad vill jag och varför gör jag det jag gör just nu i denna sekund.  
Vägen hem till sig själv kan vara lång eller kort. Det spelar ingen roll, för du kommer alltid fram, även om du till och med tror att du har gått vilse ibland. Det finns ingen väg som är fel. 

Men frågan är, vad är din själs syfte med att finnas till just i detta nu? 

Älskar er allihop! 

Hur man utvecklas genom åren.

Jag funderar på det ibland. Vem jag kunde ha blivit om jag hade valt en annan väg där och en annan väg där osv. Inte för att jag ångrar något. Inte alls. Tvärt om. Jag är så glad att jag står där jag står idag. Tacksam.
Men jag kan inte hjälpa att jag är lite nyfiken på hur livet skulle tett sig om jag valt annorlunda några gånger i mitt liv. Om jag skulle ha fortsatt att sitta i garderoben, fast besluten om att det var ok för mig att veta att jag tyckte om tjejer, det hade jag lärt mig att acceptera (även om det tog ett tag) men att jag aldrig skulle berätta om det för en levande själ. Jag var 15 år. Sen hände något. Jag läste en bok. En bok som kom att påverka mig långt mer än någon annan bok gjort efter det. Det var en bok om kärlek och jag förstod att jag skulle få leva ensam resten av mitt liv om jag fortsatte som jag gjorde. Jag kanske skulle leva med en man, men jag skulle samtidigt vara mer ensam än jag någonsin skulle vara om jag var själv. Båda de tankarna skrämde mig så fruktansvärt. Jag ville inte vara ensam på något av de sätten. För jag visste att någonstans där ute så slog ett hjärta bara för mig och om våra vägar någon gång skulle korsas så skulle jag gå miste om henne bara för att jag inte vågade vara mig själv. Den tanken plågade mig mer än tanken på att det kanske fanns människor i min närhet som skulle välja bort mig om jag kom ut. Tanken på att den där personen som är "once in a life time" skulle glida mig ur händerna, att jag aldrig skulle våga närma mig henne om jag hade äran att träffa henne i det här livet gjorde så ont. Jag bestämde mig där och då för att komma ut och påbörja min resa i livet mot henne. För jag var helt säker på att hon fanns någonstans och jag ville vara säker på att när vi väl träffades så skulle hon kunna känna igen hela mig, och inte behöva se någon som hon vagt kände igen kika ut bakom en gammal maläten ytterrock långt inne i en garderob.

Att våga vara den man är ändrar inte bara saker runt omkring dig, det får dig att se dig själv i nytt ljus. Ibland kan det vara skrämmande att titta närmare på saker hos sig själv som man tidigare undvikit att se på. Men tro mig, du är perfekt. Du är bra. Du är du och det räcker. Det inte bara räcker - det är helt fantastiskt!

"I don’t know what it is about you that closes and opens, only something in me understands the voice in your eyes is deeper than all roses."
~ee cummings~

Kram på er!

I dag är första dagen..

..som jag riktigt har kunnat uppskatta nuet, på en väldigt lång tid. Man vill så mycket, man har drömmar. Man önskar sig ett annat nu än det man har. Jag är ganska duktig på det. Dagdrömma - deluxe. Men det är aldrig några storslagna drömmar i form av makt, oändligt med pengar (en liten summa då och då skulle ju inte skada förstås ;) ) Utan det är snarare om hur jag (sedan jag blev vuxen) har sett mig själv och min framtid och vad jag skulle ha åstadkommit vid den ålder jag är i nu. Vilka tankefällor man skapar åt sig själv! Så oerhört många bryderier. Men jag är fortfarande så inspirerad av mina drömmar. Att visualisera dem får mig att må oerhört bra. Det är bara när jag vaknar till och ser det jag har runt omkring mig som jag blir något besviken. Folk pratar för lite om sådant tycker jag. Jag har lätt att vara personlig och jag har lätt att lämna ut mig.. när jag väl litar på någon. När jag känner att någon är genuin. När jag känner en samhörighet. När någon förstår vem jag är. Utan att jag behöver säga ett enda ord. Då är det lätt. Det ä också lätt för mig att öppna upp mig i text. När jag skriver oriktat, inte till någon fast ändå för andra att ta del av. Då är det också lätt. Kanske för lätt. Jag vet inte. Jag har svårt att bedöma det där eftersom jag vanligtvis kan verkar rätt sluten eller hemlighetsfull. När det egentligen är tvärtom. Det krävs bara rätt personer. Eller en blogg.
Varför jag öppnar upp mig i bloggen om just det just nu är för att jag känner att det är dags för förändring. Personlig förändring. Dyrka upp ett rostigt lås och göra sig fri i själen. Jag har fått uppleva så många fantastiska och svåra saker de senaste åren. Men faktum är att jag inte skulle byta bort dem för allt i världen. Det har fått mig att öppna upp ögonen. Närma mig mig själv på ett sätt som jag tidigare inte velat göra.
Och jag har förstått att jag är omtyckt för den jag verkligen är. Jag har fått känna det och det är mer värt än allt guld i världen. Dem jag har tackat - ni vet vilka ni är. Tack igen. Jag kan inte uttrycka i ord hur mycket ni har gjort för mig. Ibland gör man mest genom att bara existera och att bara råka vara rätt person. Jag tänker på det ofta och fylls av en sån tacksamhet och glädje. Vetskapen om att jorden också har änglar.

Jag vet inte alls vad det här blev för sorts blogginlägg :)

Kram på er!!

När allt kör ihop sig

Som alla vet så finns det ju perioder i livet när inget tycks lösa sig. Allt trasslar ihop sig och man hittar inte ens början till någon tråd så att man kan nysta upp det. Jag tänkte precis beskriva det som ett stopp i röret.. men kom på att det beskriver något helt annat. Tur att man har humorn någorlunda intakt iallafall.

För tillfället söker jag jobb och som det ser ut så kommer jag att vara utan inkomst till i slutet på juli.
Min älskade lilla Stella är sjuk och behöver vård på ett djursjukhus. Ett djursjukhus som ligger alldeles för långt bort för mig att ta mig dit med henne per tåg. En resa med tåg som för övrigt skulle vara för ansträngande för henne att klara. Ingen som kan köra oss dit heller alltså. Även om vi tog oss dit så skulle jag inte kunna betala sjukhusräkningarna (självrisk och allt sånt, plus behandling och medicinering) eftersom jag inte har någon inkomst för tillfället och ingen kan förklara vad det är som gör henne sjuk. Vilket gör att det kan bli höga kostnader. Jag får heller inte ta ett lån för att kunna hjälpa henne eftersom jag inte har någon inkomst, och ja.. ingen annan kan låna mig pengar heller. Jag känner mig helt uppriven för hennes skull. Jag vill så gärna hjälpa henne och skulle det hända henne något så vet jag med säkerhet att jag skulle ha väldigt svårt att förlåta mig själv. Men det är skönt att få skriva av sig iallafall. Även om det inte gör något för situationen.
Jag missar också tillfället att få åka tillbaka till min gamla skola och hämta mina saker. Det hade jag sett fram emot väldigt mycket. Det finns så mycket glädje och positiv energi där och det hade varit härligt att få vistas
i den miljön i några timmar iallafall.

Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att du som läser det här har en underbar, fin och fantastisk sommar.

Det finns så mycket kärlek, men ibland så få lösningar.

Kram på er!

Midsommar

Nu har midsommar kommit och gått kan man säga. Eller ja, midsommardagen tog just slut. Min spenderades faktiskt framför tvn med en tunnbrödsrulle. Inte för att vara rebellisk när det kommer just till midsommarfirande, utan för att det..bara blev så. Högtider är bara så viktiga som man gör dem.
Något annat år kanske jag dansar runt en midsommarstång och badar naken i havet. Vem vet. Eller jag kanske sitter utanför en liten stuga i skogen och ser solen sjunka mellan träden. Man vet så lite om livet och det gäller att försöka ta tillvara på det man har framför sig för tillfället. En midsommarstång, eller en tunnbrödsrulle. Jag hade iallafall en fin dag, vad man än vill kalla den. Det gäller att kunna se det stora i det lilla och förstå att det egentligen är samma sak.

Massa varma sommarkramar till er!

"Jag älskar havet, vinden och stjärnorna, solen som lånar guld åt himlen"

Nu är det sommar! Ett tag kände jag att den inte kunde dyka upp fort nog. Nu känner jag att det gärna får sakta ner lite så att den stannar ett tag. Skolan slutade för ungefär en vecka sen och studierna ligger för tillfället på is. Nu gäller det att hitta något att sysselsätta sig med under sommaren. Jag tycker att det är tråkigt att det inte finns fler studiemedelsberättigande sommarkurser som sträcker sig över alla sommarmånader (som inte är på högskolenivå kanske jag ska tillägga). Jag hade gladeligen studerat i sommar. Det hade passat mig perfekt att hinna komma ikapp med lite ämnen. Hur som helst så anar jag att jag kommer bli skickad på en jobbsökarkurs..hehe.. med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut så kan man kanske tycka att det är lite onödigt att gå en sådan kurs för ANDRA gången. Vi får väl se vad som bjuds! Jag är inte kräsen, men jag vill gärna känna att det inte är bortkastad tid. :-) I helgen ska jag fira Hälsinglands första pride. Det ska bli spännande! Har aldrig smakat på en regnbågsbakelse tidigare så det ser jag fram emot och en eller annan drink med en gammal vän. Som jag har saknat mina vänner här uppe i norr! Och som jag saknar mina vänner nere i söder! Synd att man inte kan vara på flera ställen samtidigt. Tror jag ska ta och klona mig! ( Då kanske jag fått mer gjort också och det hade ju varit toppen, haha)

Kram på er alla sötmuppar!

Söndag

Hej på er! 

Gårdagen spenderades i Göteborg. En riktigt fin, solig och bra dag måste jag säga (även om mina danskunskaper lämnade lite i övrigt att önska, haha) Timmarna i parken var fantastiska och dagen tog slut alldeles för fort. Men jag var ändå redigt trött när vi åkte tillbaka hem. Önskar att jag haft lite längre tid i palmträdgården men jag får återkomma dit någon gång helt enkelt. Kameliorna doftade helt makalöst gott!

Idag är det mest vila på schemat och imorgon börjar veckan igen med allt det innebär. :)

Trevlig söndag!

Kram

 

Fredag

Nu är det äntligen fredag. En bra sådan! :) Lagom trött dock, ska försöka att sova i tid ikväll då det bär av till Göteborg imorgon. Ska bli spännande att se om det är lika mycket folk som förra året.

Dagens låt!
Heart - Barracuda

Trevlig fredag på er!

Kram :)

Torsdag

Idag har varit en lång dag. Huvudvärken och illamåendet har gjort sig påmint sen i morse. Kunde inte äta lunch. Behöver bara hålla ut till onsdag sen får jag förhoppningsvis ta lite blodprover och liknande. Vitaminer har inte fungerat så jag kanske behöver något annat tillskott.

Jaja nog om det. Pratar med en kompis just nu och det ger mycket energi så känner mig inte lika trött, vilket känns fint :) 

Nu är snart skolan slut för denna termin. Vad jag ska göra sen vet jag inte. Jag får fortsätta fundera på det helt enkelt.
Tomt kommer det att bli iallafall..

Nu ska jag lägga mig på sängen, glo lite på webb-tv. :)

Kram kram kram 

En måndag i april

Att vilja men inte kunna..

Hur är det med er idag? Jag hoppas det är bra. Det gör jag verkligen. Själv känner jag mig sjuk som vanligt. Ska till en specialistläkare nästa vecka. Jag säger det nu så slipper jag säga det igen. :) Orkar inte nöta tråkigheter. Finns så mycket annat fint att prata om, tycker ni inte? Oj, nu ska jag visst på möte. Tiden springer iväg !

Vi hörs alla mina sötmuppar..!

Skola, livet och allt annat..

Sitter just nu i skolan och funderar på det här med motivation. Jag har ju som sagt lite svårt med det där ibland när jag är stressad och allmänt trött. Det är så lätt att jämföra sig med andra och hur de presterar. Jag vet att jag är precis lika smart och kapabel men att jag måste fördela min tid och energi på ett annat sätt än många andra människor. Det är så svårt, för mina behov gällande tid för återhämtning går sällan att kombinera med hur samhället (skola, privatliv etc.) fungerar. Det finns så lite förståelse för att alla inte fungerar på samma sätt. Det är inte fel på någon som behöver ta sin tid för att kunna göra så bra ifrån sig som möjligt, vara så glad och nöjd med sig själv och sina resultat som möjligt. Det är väl ingen annan som man ska göra nöjd egentligen? Eller har jag fel? Är det inte individen som ska vara tillfreds med sitt liv och prestera så bra som möjligt på sina egna villkor? Jag känner att jag inte kan det och jag tror det är rätt många  andra som inte gör det heller. Kommer jag någonsin passa in i den där mallen? Kommer någon det överhuvudtaget och vad är det för tvångströja vi kollektivt väljer att ta på oss?

Kram alla!

Ibland glömmer man bort det faktum att skriva kan vara terapeutiskt

Jag skriver nästan aldrig längre och jag vet inte vad det här är för blogg egentligen om jag ska vara ärlig.
Jag ska fundera på det ett tag, om jag vill fortsätta skriva  och vad jag då ska skriva om. Om. Det är ett intressant ord. Det är också ett irriterande ord. Jag tror att jag gör såhär. Jag struntar i ordet om. Jag skiter i det och så bestämmer jag mig bara. Jag ger det några timmer, dagar.. eller så blir det en månad (det kan hända att jag glömmer) Men jag kommer tillbaka med nya krafter. Eller så lägger jag ned bloggen. Hur det än blir så kommer det att bli bra.

Kram på er

Mycket intressant citat

En bekant lade idag ut ett citat på fb som jag tycker är väldigt bra. Delar med mig av det här på bloggen:

"People must have renounced, it seems to me, all natural intelligence to dare to advance that animals are but animated machines.... It appears to me, besides, that [such people] can never have observed with attention the character of animals, not to have distinguished among them the different voices of need, of suffering, of joy, of pain, of love, of anger, and of all their affections. It would be very strange that they should express so well what they could not feel."

- Voltaire, Traité sur la tolerance