Sommar och sol

Det var så mycket som skulle göras idag, men som jag inte har gjort... fy på mig! :-D Glad ändå!

Håller på att ladda upp inför pride och en massa volontärarbete. Ska bli så himla kul eftersom jag inte gjort många knop nu under sommaren. Arbetsförmedlingen kunde inte ens erbjuda mig en kurs. Alltså denna tristessen gör mig en gnutta galen. Så nu ska det bli så himla härligt att få uppleva pride ett år till OCH göra lite nytta. Både för mig själv och alla festivalbesökare. Det fina med pride (enligt mig) är att det inte är en kampingfestival. De är också bra, missförstå mig inte nu. Men eftersom upplägget är just stolthet och en massa olika saker ingår så förstår jag varför det är så. Köper man ett festivalpass (eller dagspass också för den delen) Så får man tillgång till både pride park och pride house. I parken finns det utställningar, prova på grejer, informationstält, mat, öl och en stor scen. De som gillar melodifestivalen och schlager skulle nog gilla pride också. Men det finns såklart annan musik också. Massa spännande människor. Enligt mig en helt magisk plats. Sen är det pride house som varje år (så länge jag kan minnas iaf) håller till i kulturhuset. Där hålls en massa utställningar, seminarier och workshops så man blir helt snurrig. Det är toppen. För de som törstar efter kultur som jag gör skulle nog uppskatta det också. Alla klubbar, barer, evenamang som hålls runt om i Stockholm under prideveckan är för många för att ens orka räkna upp. Men det finns en hel del för de flesta om man är nyfiken på kulturen, sociala sammanhang och gillar glädje och öppenhet. Min första pride var helt magisk och det har det fortsatt att vara varje år. En helt ny värld..fast precis samma som den alltid har varit. Den kombon är fantastisk att få känna. År efter år. Höjdpunkten för mig varje år har varit paraden som går genom Stockholm. Det jag har uppfattat när jag pratat med folk som aldrig har sett den är att de inte förstår hur stor den faktiskt är och hur mycket människor den drar. Många har också trott att man måste anmäla sig för att få vara med, eller att man måste tillhöra hbtq-communityt för att få vara med. Vilket inte stämmer alls. Ingen måste anmäla sig och det spelar ingen roll vilken läggning/icke läggning man anser sig ha. Den är till för alla och den är underbar att se på men helt fantastisk att få vara med om. Så all in all, jag rekommenderar verkligen alla att uppleva åtminstone ett pride. Det är en glädje som växer sig så stor attdet tillslut känns som om man ska spricka. Ungefär som att vara förälskad i någon..


Kram på er!!

The Yellow Brick Road

Hur tar vi oss hem till oss själva? Tillbaka till den vi verkligen är? Vet vi ens vem vi verkligen är eller utvecklas det under vägens gång? Jag är helt säker på att vi någonstans djupt inne i oss själva vet vilka vi är. Vi vet bara inte om att vi vet det. Paradoxernas paradox va? Jag upplever det varje dag, precis som så många andra. Vi funderar på vad vill ha ut av livet. Det perfekta huset, det perfekta jobbet, den perfekta partnern. Allt det och många andra saker. Det behöver inte ens vara i ett materiellt syfte vi vill ha det, inte alls. Men det är vad många av oss väntar på. Letar efter. Längtar efter. Jag också. Men jag förstod något inatt. En liten bit. En yttepytte liten bit och jag tror att det är början, första steget på the yellow brick road. Upptäckten om vem jag verkligen är. Jag är en kropp och jag är en själ och det jag gör varje dag är att leva efter det jag tror kommer att göra mig lycklig, istället för att fråga mig själv varför jag gör det.  Vad har min själ för agenda med att jag gör vad jag gör just nu i denna sekund? 

Det är något jag borde fråga mig själv lite då och då. Istället för att tänka att det jag gör just nu kanske kommer leda till något annat, som kommer leda till något annat som kommer leda till att jag i något hänseende blir lycklig. Varför gör jag det jag gör just nu? 
Jag har just förstått varför jag gör det jag gör just nu när jag skriver det här till er.. För att jag älskar er och för att jag vill dela min kärlek till livet just i denna stund med er. Men ibland behöver jag påminna mig själv, fråga min själ på nytt varför jag gör något. Varför står jag här och diskar? Varför släpar jag matkassar från affären? Vem är jag, vad vill jag och varför gör jag det jag gör just nu i denna sekund.  
Vägen hem till sig själv kan vara lång eller kort. Det spelar ingen roll, för du kommer alltid fram, även om du till och med tror att du har gått vilse ibland. Det finns ingen väg som är fel. 

Men frågan är, vad är din själs syfte med att finnas till just i detta nu? 

Älskar er allihop! 

Hur man utvecklas genom åren.

Jag funderar på det ibland. Vem jag kunde ha blivit om jag hade valt en annan väg där och en annan väg där osv. Inte för att jag ångrar något. Inte alls. Tvärt om. Jag är så glad att jag står där jag står idag. Tacksam.
Men jag kan inte hjälpa att jag är lite nyfiken på hur livet skulle tett sig om jag valt annorlunda några gånger i mitt liv. Om jag skulle ha fortsatt att sitta i garderoben, fast besluten om att det var ok för mig att veta att jag tyckte om tjejer, det hade jag lärt mig att acceptera (även om det tog ett tag) men att jag aldrig skulle berätta om det för en levande själ. Jag var 15 år. Sen hände något. Jag läste en bok. En bok som kom att påverka mig långt mer än någon annan bok gjort efter det. Det var en bok om kärlek och jag förstod att jag skulle få leva ensam resten av mitt liv om jag fortsatte som jag gjorde. Jag kanske skulle leva med en man, men jag skulle samtidigt vara mer ensam än jag någonsin skulle vara om jag var själv. Båda de tankarna skrämde mig så fruktansvärt. Jag ville inte vara ensam på något av de sätten. För jag visste att någonstans där ute så slog ett hjärta bara för mig och om våra vägar någon gång skulle korsas så skulle jag gå miste om henne bara för att jag inte vågade vara mig själv. Den tanken plågade mig mer än tanken på att det kanske fanns människor i min närhet som skulle välja bort mig om jag kom ut. Tanken på att den där personen som är "once in a life time" skulle glida mig ur händerna, att jag aldrig skulle våga närma mig henne om jag hade äran att träffa henne i det här livet gjorde så ont. Jag bestämde mig där och då för att komma ut och påbörja min resa i livet mot henne. För jag var helt säker på att hon fanns någonstans och jag ville vara säker på att när vi väl träffades så skulle hon kunna känna igen hela mig, och inte behöva se någon som hon vagt kände igen kika ut bakom en gammal maläten ytterrock långt inne i en garderob.

Att våga vara den man är ändrar inte bara saker runt omkring dig, det får dig att se dig själv i nytt ljus. Ibland kan det vara skrämmande att titta närmare på saker hos sig själv som man tidigare undvikit att se på. Men tro mig, du är perfekt. Du är bra. Du är du och det räcker. Det inte bara räcker - det är helt fantastiskt!

"I don’t know what it is about you that closes and opens, only something in me understands the voice in your eyes is deeper than all roses."
~ee cummings~

Kram på er!

I dag är första dagen..

..som jag riktigt har kunnat uppskatta nuet, på en väldigt lång tid. Man vill så mycket, man har drömmar. Man önskar sig ett annat nu än det man har. Jag är ganska duktig på det. Dagdrömma - deluxe. Men det är aldrig några storslagna drömmar i form av makt, oändligt med pengar (en liten summa då och då skulle ju inte skada förstås ;) ) Utan det är snarare om hur jag (sedan jag blev vuxen) har sett mig själv och min framtid och vad jag skulle ha åstadkommit vid den ålder jag är i nu. Vilka tankefällor man skapar åt sig själv! Så oerhört många bryderier. Men jag är fortfarande så inspirerad av mina drömmar. Att visualisera dem får mig att må oerhört bra. Det är bara när jag vaknar till och ser det jag har runt omkring mig som jag blir något besviken. Folk pratar för lite om sådant tycker jag. Jag har lätt att vara personlig och jag har lätt att lämna ut mig.. när jag väl litar på någon. När jag känner att någon är genuin. När jag känner en samhörighet. När någon förstår vem jag är. Utan att jag behöver säga ett enda ord. Då är det lätt. Det ä också lätt för mig att öppna upp mig i text. När jag skriver oriktat, inte till någon fast ändå för andra att ta del av. Då är det också lätt. Kanske för lätt. Jag vet inte. Jag har svårt att bedöma det där eftersom jag vanligtvis kan verkar rätt sluten eller hemlighetsfull. När det egentligen är tvärtom. Det krävs bara rätt personer. Eller en blogg.
Varför jag öppnar upp mig i bloggen om just det just nu är för att jag känner att det är dags för förändring. Personlig förändring. Dyrka upp ett rostigt lås och göra sig fri i själen. Jag har fått uppleva så många fantastiska och svåra saker de senaste åren. Men faktum är att jag inte skulle byta bort dem för allt i världen. Det har fått mig att öppna upp ögonen. Närma mig mig själv på ett sätt som jag tidigare inte velat göra.
Och jag har förstått att jag är omtyckt för den jag verkligen är. Jag har fått känna det och det är mer värt än allt guld i världen. Dem jag har tackat - ni vet vilka ni är. Tack igen. Jag kan inte uttrycka i ord hur mycket ni har gjort för mig. Ibland gör man mest genom att bara existera och att bara råka vara rätt person. Jag tänker på det ofta och fylls av en sån tacksamhet och glädje. Vetskapen om att jorden också har änglar.

Jag vet inte alls vad det här blev för sorts blogginlägg :)

Kram på er!!

När allt kör ihop sig

Som alla vet så finns det ju perioder i livet när inget tycks lösa sig. Allt trasslar ihop sig och man hittar inte ens början till någon tråd så att man kan nysta upp det. Jag tänkte precis beskriva det som ett stopp i röret.. men kom på att det beskriver något helt annat. Tur att man har humorn någorlunda intakt iallafall.

För tillfället söker jag jobb och som det ser ut så kommer jag att vara utan inkomst till i slutet på juli.
Min älskade lilla Stella är sjuk och behöver vård på ett djursjukhus. Ett djursjukhus som ligger alldeles för långt bort för mig att ta mig dit med henne per tåg. En resa med tåg som för övrigt skulle vara för ansträngande för henne att klara. Ingen som kan köra oss dit heller alltså. Även om vi tog oss dit så skulle jag inte kunna betala sjukhusräkningarna (självrisk och allt sånt, plus behandling och medicinering) eftersom jag inte har någon inkomst för tillfället och ingen kan förklara vad det är som gör henne sjuk. Vilket gör att det kan bli höga kostnader. Jag får heller inte ta ett lån för att kunna hjälpa henne eftersom jag inte har någon inkomst, och ja.. ingen annan kan låna mig pengar heller. Jag känner mig helt uppriven för hennes skull. Jag vill så gärna hjälpa henne och skulle det hända henne något så vet jag med säkerhet att jag skulle ha väldigt svårt att förlåta mig själv. Men det är skönt att få skriva av sig iallafall. Även om det inte gör något för situationen.
Jag missar också tillfället att få åka tillbaka till min gamla skola och hämta mina saker. Det hade jag sett fram emot väldigt mycket. Det finns så mycket glädje och positiv energi där och det hade varit härligt att få vistas
i den miljön i några timmar iallafall.

Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att du som läser det här har en underbar, fin och fantastisk sommar.

Det finns så mycket kärlek, men ibland så få lösningar.

Kram på er!

Midsommar

Nu har midsommar kommit och gått kan man säga. Eller ja, midsommardagen tog just slut. Min spenderades faktiskt framför tvn med en tunnbrödsrulle. Inte för att vara rebellisk när det kommer just till midsommarfirande, utan för att det..bara blev så. Högtider är bara så viktiga som man gör dem.
Något annat år kanske jag dansar runt en midsommarstång och badar naken i havet. Vem vet. Eller jag kanske sitter utanför en liten stuga i skogen och ser solen sjunka mellan träden. Man vet så lite om livet och det gäller att försöka ta tillvara på det man har framför sig för tillfället. En midsommarstång, eller en tunnbrödsrulle. Jag hade iallafall en fin dag, vad man än vill kalla den. Det gäller att kunna se det stora i det lilla och förstå att det egentligen är samma sak.

Massa varma sommarkramar till er!

"Jag älskar havet, vinden och stjärnorna, solen som lånar guld åt himlen"

Nu är det sommar! Ett tag kände jag att den inte kunde dyka upp fort nog. Nu känner jag att det gärna får sakta ner lite så att den stannar ett tag. Skolan slutade för ungefär en vecka sen och studierna ligger för tillfället på is. Nu gäller det att hitta något att sysselsätta sig med under sommaren. Jag tycker att det är tråkigt att det inte finns fler studiemedelsberättigande sommarkurser som sträcker sig över alla sommarmånader (som inte är på högskolenivå kanske jag ska tillägga). Jag hade gladeligen studerat i sommar. Det hade passat mig perfekt att hinna komma ikapp med lite ämnen. Hur som helst så anar jag att jag kommer bli skickad på en jobbsökarkurs..hehe.. med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut så kan man kanske tycka att det är lite onödigt att gå en sådan kurs för ANDRA gången. Vi får väl se vad som bjuds! Jag är inte kräsen, men jag vill gärna känna att det inte är bortkastad tid. :-) I helgen ska jag fira Hälsinglands första pride. Det ska bli spännande! Har aldrig smakat på en regnbågsbakelse tidigare så det ser jag fram emot och en eller annan drink med en gammal vän. Som jag har saknat mina vänner här uppe i norr! Och som jag saknar mina vänner nere i söder! Synd att man inte kan vara på flera ställen samtidigt. Tror jag ska ta och klona mig! ( Då kanske jag fått mer gjort också och det hade ju varit toppen, haha)

Kram på er alla sötmuppar!