Hur tar vi oss hem till oss själva? Tillbaka till den vi verkligen är? Vet vi ens vem vi verkligen är eller utvecklas det under vägens gång? Jag är helt säker på att vi någonstans djupt inne i oss själva vet vilka vi är. Vi vet bara inte om att vi vet det. Paradoxernas paradox va? Jag upplever det varje dag, precis som så många andra. Vi funderar på vad vill ha ut av livet. Det perfekta huset, det perfekta jobbet, den perfekta partnern. Allt det och många andra saker. Det behöver inte ens vara i ett materiellt syfte vi vill ha det, inte alls. Men det är vad många av oss väntar på. Letar efter. Längtar efter. Jag också. Men jag förstod något inatt. En liten bit. En yttepytte liten bit och jag tror att det är början, första steget på the yellow brick road. Upptäckten om vem jag verkligen är. Jag är en kropp och jag är en själ och det jag gör varje dag är att leva efter det jag tror kommer att göra mig lycklig, istället för att fråga mig själv varför jag gör det. Vad har min själ för agenda med att jag gör vad jag gör just nu i denna sekund?
Det är något jag borde fråga mig själv lite då och då. Istället för att tänka att det jag gör just nu kanske kommer leda till något annat, som kommer leda till något annat som kommer leda till att jag i något hänseende blir lycklig. Varför gör jag det jag gör just nu? Jag har just förstått varför jag gör det jag gör just nu när jag skriver det här till er.. För att jag älskar er och för att jag vill dela min kärlek till livet just i denna stund med er. Men ibland behöver jag påminna mig själv, fråga min själ på nytt varför jag gör något. Varför står jag här och diskar? Varför släpar jag matkassar från affären? Vem är jag, vad vill jag och varför gör jag det jag gör just nu i denna sekund.
Vägen hem till sig själv kan vara lång eller kort. Det spelar ingen roll, för du kommer alltid fram, även om du till och med tror att du har gått vilse ibland. Det finns ingen väg som är fel.
Men frågan är, vad är din själs syfte med att finnas till just i detta nu?
Älskar er allihop!
