fredag 28 juni 2013

I dag är första dagen..

..som jag riktigt har kunnat uppskatta nuet, på en väldigt lång tid. Man vill så mycket, man har drömmar. Man önskar sig ett annat nu än det man har. Jag är ganska duktig på det. Dagdrömma - deluxe. Men det är aldrig några storslagna drömmar i form av makt, oändligt med pengar (en liten summa då och då skulle ju inte skada förstås ;) ) Utan det är snarare om hur jag (sedan jag blev vuxen) har sett mig själv och min framtid och vad jag skulle ha åstadkommit vid den ålder jag är i nu. Vilka tankefällor man skapar åt sig själv! Så oerhört många bryderier. Men jag är fortfarande så inspirerad av mina drömmar. Att visualisera dem får mig att må oerhört bra. Det är bara när jag vaknar till och ser det jag har runt omkring mig som jag blir något besviken. Folk pratar för lite om sådant tycker jag. Jag har lätt att vara personlig och jag har lätt att lämna ut mig.. när jag väl litar på någon. När jag känner att någon är genuin. När jag känner en samhörighet. När någon förstår vem jag är. Utan att jag behöver säga ett enda ord. Då är det lätt. Det ä också lätt för mig att öppna upp mig i text. När jag skriver oriktat, inte till någon fast ändå för andra att ta del av. Då är det också lätt. Kanske för lätt. Jag vet inte. Jag har svårt att bedöma det där eftersom jag vanligtvis kan verkar rätt sluten eller hemlighetsfull. När det egentligen är tvärtom. Det krävs bara rätt personer. Eller en blogg.
Varför jag öppnar upp mig i bloggen om just det just nu är för att jag känner att det är dags för förändring. Personlig förändring. Dyrka upp ett rostigt lås och göra sig fri i själen. Jag har fått uppleva så många fantastiska och svåra saker de senaste åren. Men faktum är att jag inte skulle byta bort dem för allt i världen. Det har fått mig att öppna upp ögonen. Närma mig mig själv på ett sätt som jag tidigare inte velat göra.
Och jag har förstått att jag är omtyckt för den jag verkligen är. Jag har fått känna det och det är mer värt än allt guld i världen. Dem jag har tackat - ni vet vilka ni är. Tack igen. Jag kan inte uttrycka i ord hur mycket ni har gjort för mig. Ibland gör man mest genom att bara existera och att bara råka vara rätt person. Jag tänker på det ofta och fylls av en sån tacksamhet och glädje. Vetskapen om att jorden också har änglar.

Jag vet inte alls vad det här blev för sorts blogginlägg :)

Kram på er!!