Som alla vet så finns det ju perioder i livet när inget tycks lösa sig. Allt trasslar ihop sig och man hittar inte ens början till någon tråd så att man kan nysta upp det. Jag tänkte precis beskriva det som ett stopp i röret.. men kom på att det beskriver något helt annat. Tur att man har humorn någorlunda intakt iallafall.
Det finns så mycket kärlek, men ibland så få lösningar.
För tillfället söker jag jobb och som det ser ut så kommer jag att vara utan inkomst till i slutet på juli.
Min älskade lilla Stella är sjuk och behöver vård på ett djursjukhus. Ett djursjukhus som ligger alldeles för långt bort för mig att ta mig dit med henne per tåg. En resa med tåg som för övrigt skulle vara för ansträngande för henne att klara. Ingen som kan köra oss dit heller alltså. Även om vi tog oss dit så skulle jag inte kunna betala sjukhusräkningarna (självrisk och allt sånt, plus behandling och medicinering) eftersom jag inte har någon inkomst för tillfället och ingen kan förklara vad det är som gör henne sjuk. Vilket gör att det kan bli höga kostnader. Jag får heller inte ta ett lån för att kunna hjälpa henne eftersom jag inte har någon inkomst, och ja.. ingen annan kan låna mig pengar heller. Jag känner mig helt uppriven för hennes skull. Jag vill så gärna hjälpa henne och skulle det hända henne något så vet jag med säkerhet att jag skulle ha väldigt svårt att förlåta mig själv. Men det är skönt att få skriva av sig iallafall. Även om det inte gör något för situationen.
Jag missar också tillfället att få åka tillbaka till min gamla skola och hämta mina saker. Det hade jag sett fram emot väldigt mycket. Det finns så mycket glädje och positiv energi där och det hade varit härligt att få vistas
i den miljön i några timmar iallafall.
Min älskade lilla Stella är sjuk och behöver vård på ett djursjukhus. Ett djursjukhus som ligger alldeles för långt bort för mig att ta mig dit med henne per tåg. En resa med tåg som för övrigt skulle vara för ansträngande för henne att klara. Ingen som kan köra oss dit heller alltså. Även om vi tog oss dit så skulle jag inte kunna betala sjukhusräkningarna (självrisk och allt sånt, plus behandling och medicinering) eftersom jag inte har någon inkomst för tillfället och ingen kan förklara vad det är som gör henne sjuk. Vilket gör att det kan bli höga kostnader. Jag får heller inte ta ett lån för att kunna hjälpa henne eftersom jag inte har någon inkomst, och ja.. ingen annan kan låna mig pengar heller. Jag känner mig helt uppriven för hennes skull. Jag vill så gärna hjälpa henne och skulle det hända henne något så vet jag med säkerhet att jag skulle ha väldigt svårt att förlåta mig själv. Men det är skönt att få skriva av sig iallafall. Även om det inte gör något för situationen.
Jag missar också tillfället att få åka tillbaka till min gamla skola och hämta mina saker. Det hade jag sett fram emot väldigt mycket. Det finns så mycket glädje och positiv energi där och det hade varit härligt att få vistas
i den miljön i några timmar iallafall.
Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att du som läser det här har en underbar, fin och fantastisk sommar.
Det finns så mycket kärlek, men ibland så få lösningar.
Kram på er!
