Jag funderar på det ibland. Vem jag kunde ha blivit om jag hade valt en annan väg där och en annan väg där osv. Inte för att jag ångrar något. Inte alls. Tvärt om. Jag är så glad att jag står där jag står idag. Tacksam.
Men jag kan inte hjälpa att jag är lite nyfiken på hur livet skulle tett sig om jag valt annorlunda några gånger i mitt liv. Om jag skulle ha fortsatt att sitta i garderoben, fast besluten om att det var ok för mig att veta att jag tyckte om tjejer, det hade jag lärt mig att acceptera (även om det tog ett tag) men att jag aldrig skulle berätta om det för en levande själ. Jag var 15 år. Sen hände något. Jag läste en bok. En bok som kom att påverka mig långt mer än någon annan bok gjort efter det. Det var en bok om kärlek och jag förstod att jag skulle få leva ensam resten av mitt liv om jag fortsatte som jag gjorde. Jag kanske skulle leva med en man, men jag skulle samtidigt vara mer ensam än jag någonsin skulle vara om jag var själv. Båda de tankarna skrämde mig så fruktansvärt. Jag ville inte vara ensam på något av de sätten. För jag visste att någonstans där ute så slog ett hjärta bara för mig och om våra vägar någon gång skulle korsas så skulle jag gå miste om henne bara för att jag inte vågade vara mig själv. Den tanken plågade mig mer än tanken på att det kanske fanns människor i min närhet som skulle välja bort mig om jag kom ut. Tanken på att den där personen som är "once in a life time" skulle glida mig ur händerna, att jag aldrig skulle våga närma mig henne om jag hade äran att träffa henne i det här livet gjorde så ont. Jag bestämde mig där och då för att komma ut och påbörja min resa i livet mot henne. För jag var helt säker på att hon fanns någonstans och jag ville vara säker på att när vi väl träffades så skulle hon kunna känna igen hela mig, och inte behöva se någon som hon vagt kände igen kika ut bakom en gammal maläten ytterrock långt inne i en garderob.
Att våga vara den man är ändrar inte bara saker runt omkring dig, det får dig att se dig själv i nytt ljus. Ibland kan det vara skrämmande att titta närmare på saker hos sig själv som man tidigare undvikit att se på. Men tro mig, du är perfekt. Du är bra. Du är du och det räcker. Det inte bara räcker - det är helt fantastiskt!
"I don’t know what it is about you that closes and opens, only something in me understands the voice in your eyes is deeper than all roses."
~ee cummings~
Kram på er!
Men jag kan inte hjälpa att jag är lite nyfiken på hur livet skulle tett sig om jag valt annorlunda några gånger i mitt liv. Om jag skulle ha fortsatt att sitta i garderoben, fast besluten om att det var ok för mig att veta att jag tyckte om tjejer, det hade jag lärt mig att acceptera (även om det tog ett tag) men att jag aldrig skulle berätta om det för en levande själ. Jag var 15 år. Sen hände något. Jag läste en bok. En bok som kom att påverka mig långt mer än någon annan bok gjort efter det. Det var en bok om kärlek och jag förstod att jag skulle få leva ensam resten av mitt liv om jag fortsatte som jag gjorde. Jag kanske skulle leva med en man, men jag skulle samtidigt vara mer ensam än jag någonsin skulle vara om jag var själv. Båda de tankarna skrämde mig så fruktansvärt. Jag ville inte vara ensam på något av de sätten. För jag visste att någonstans där ute så slog ett hjärta bara för mig och om våra vägar någon gång skulle korsas så skulle jag gå miste om henne bara för att jag inte vågade vara mig själv. Den tanken plågade mig mer än tanken på att det kanske fanns människor i min närhet som skulle välja bort mig om jag kom ut. Tanken på att den där personen som är "once in a life time" skulle glida mig ur händerna, att jag aldrig skulle våga närma mig henne om jag hade äran att träffa henne i det här livet gjorde så ont. Jag bestämde mig där och då för att komma ut och påbörja min resa i livet mot henne. För jag var helt säker på att hon fanns någonstans och jag ville vara säker på att när vi väl träffades så skulle hon kunna känna igen hela mig, och inte behöva se någon som hon vagt kände igen kika ut bakom en gammal maläten ytterrock långt inne i en garderob.
Att våga vara den man är ändrar inte bara saker runt omkring dig, det får dig att se dig själv i nytt ljus. Ibland kan det vara skrämmande att titta närmare på saker hos sig själv som man tidigare undvikit att se på. Men tro mig, du är perfekt. Du är bra. Du är du och det räcker. Det inte bara räcker - det är helt fantastiskt!
"I don’t know what it is about you that closes and opens, only something in me understands the voice in your eyes is deeper than all roses."
~ee cummings~
Kram på er!
