Somnade framför tvn och vaknade för en stund sedan. Pigg. Typiskt! Läst lite och kikat på tv men tröttheten vill inte infinna sig, vilket betyder att jag snällt får vänta. Men vad gör det när jag kan komma hit och skriva lite! Jag har märkt att jag har en tendens att skriva om vädret så jag ska försöka låta bli det den här gången. Det blir lätt lite enformigt och jag kan också villigt erkänna att jag inte har något spännande på lager att berätta om heller. Det har varit lite stiltje nu sedan jag kom hem från volontärsarbetet. Men jag hänger inte läpp för det,eller gör jag? Börjar bli lite rastlös och vill gärna ha något att göra. Kan ju avslöja att jag förhoppningsvis kommer att få göra några tester för dyskalkyli någon gång framöver. Jag håller tummarna för att det blir av iallafall. Det skulle underlätta så mycket att veta. Läste på lite om det och jag förvånades över att det på många ställen på nätet stod förtydligat att människor med dyskalkyli ofta är normalbegåvade. Jag höjde på ögonbrynen när jag läste det kan jag säga, särskilt av flera anledningar och det fick mig att fundera över några saker.
1. Måste man förtydliga att det finns människor med dyskalkyli som är normalbegåvade för att det på många håll antas att man inte skulle vara "normalbegåvad"?
2. Skulle det också vara så hemskt om man inte var "normalbegåvad"? Är inte världen mycket rikare med variation?
3. Slutligen, vad är egentligen begåvning?
Jag som ofta funderat över och ifrågasatt begreppet normal började ifrågasätta mig själv om begreppet begåvning , och kom fram till att jag tycker att det är precis lika luddigt. Mest för att jag träffat på så många olika människor i mitt liv och jag skulle inte klassa någon av dem som "normal". Det har för mig också tillfört insikten om att alla är begåvade på så många olika sätt. Jag förstår vad som menas med normalbegåvad och hur det används, men jag tycker det är urbota dumt att vi lägger så stor vikt vid det.
Jaja, det var mina funderingar det. Men jag förstår att vi människor ser olika på det. Vi är alla olika fast lika på en och samma gång och vi är alla olika begåvade fast så otroligt begåvade på en och samma gång.
Det är därför jag tycker att det inte ska läggas för stor vikt vid det. Vi är dom vi är. Ska inte det vara tillräckligt och behövs det verkligen ett förtydligande gällande begåvning när man pratar om vad en människa kanske har svårt med? Ingen sitter på alla svar men nu vet jag iallafall vad jag tycker om det.
Tillbaka till dyskalkylitestet. Jag ser fram emot det dels för att det kan komma att resultera i att jag får extra hjälp med matten och att jag förhoppningsvis kommer att kunna slutföra de ämnen som jag har kvar att plugga in. Just därför blev det inga studier nu i höst. Jag vill vara säker på att jag kan få de verktyg jag behöver för göra klart matten den här gången. Det är dumt att läsa ännu en termin och inte klara kursen när jag redan har observerat att det inte fungerar. Då kastar jag bort både tid och studielån och blir ännu mer modfälld över resultatet.
Det blev mycket babblande ser jag när jag läser igenom vad jag skrivit. Jag hade ett behov av att skriva av mig och dela med mig. Tur att bloggen finns! :-) Nu börjar jag bli lite trött igen så jag ska försöka få lite mer sömn.
Kram på er!
1. Måste man förtydliga att det finns människor med dyskalkyli som är normalbegåvade för att det på många håll antas att man inte skulle vara "normalbegåvad"?
2. Skulle det också vara så hemskt om man inte var "normalbegåvad"? Är inte världen mycket rikare med variation?
3. Slutligen, vad är egentligen begåvning?
Jag som ofta funderat över och ifrågasatt begreppet normal började ifrågasätta mig själv om begreppet begåvning , och kom fram till att jag tycker att det är precis lika luddigt. Mest för att jag träffat på så många olika människor i mitt liv och jag skulle inte klassa någon av dem som "normal". Det har för mig också tillfört insikten om att alla är begåvade på så många olika sätt. Jag förstår vad som menas med normalbegåvad och hur det används, men jag tycker det är urbota dumt att vi lägger så stor vikt vid det.
Jaja, det var mina funderingar det. Men jag förstår att vi människor ser olika på det. Vi är alla olika fast lika på en och samma gång och vi är alla olika begåvade fast så otroligt begåvade på en och samma gång.
Det är därför jag tycker att det inte ska läggas för stor vikt vid det. Vi är dom vi är. Ska inte det vara tillräckligt och behövs det verkligen ett förtydligande gällande begåvning när man pratar om vad en människa kanske har svårt med? Ingen sitter på alla svar men nu vet jag iallafall vad jag tycker om det.
Tillbaka till dyskalkylitestet. Jag ser fram emot det dels för att det kan komma att resultera i att jag får extra hjälp med matten och att jag förhoppningsvis kommer att kunna slutföra de ämnen som jag har kvar att plugga in. Just därför blev det inga studier nu i höst. Jag vill vara säker på att jag kan få de verktyg jag behöver för göra klart matten den här gången. Det är dumt att läsa ännu en termin och inte klara kursen när jag redan har observerat att det inte fungerar. Då kastar jag bort både tid och studielån och blir ännu mer modfälld över resultatet.
Det blev mycket babblande ser jag när jag läser igenom vad jag skrivit. Jag hade ett behov av att skriva av mig och dela med mig. Tur att bloggen finns! :-) Nu börjar jag bli lite trött igen så jag ska försöka få lite mer sömn.
Kram på er!
