Sitter just nu i skolan och funderar på det här med motivation. Jag har ju som sagt lite svårt med det där ibland när jag är stressad och allmänt trött. Det är så lätt att jämföra sig med andra och hur de presterar. Jag vet att jag är precis lika smart och kapabel men att jag måste fördela min tid och energi på ett annat sätt än många andra människor. Det är så svårt, för mina behov gällande tid för återhämtning går sällan att kombinera med hur samhället (skola, privatliv etc.) fungerar. Det finns så lite förståelse för att alla inte fungerar på samma sätt. Det är inte fel på någon som behöver ta sin tid för att kunna göra så bra ifrån sig som möjligt, vara så glad och nöjd med sig själv och sina resultat som möjligt. Det är väl ingen annan som man ska göra nöjd egentligen? Eller har jag fel? Är det inte individen som ska vara tillfreds med sitt liv och prestera så bra som möjligt på sina egna villkor? Jag känner att jag inte kan det och jag tror det är rätt många andra som inte gör det heller. Kommer jag någonsin passa in i den där mallen? Kommer någon det överhuvudtaget och vad är det för tvångströja vi kollektivt väljer att ta på oss?
Kram alla!
Kram alla!
