Dagarna försvinner så fort. Jag har definitivt inte planerat min framtid så det börjar att kännas lite kaotiskt för mig. Vart ska jag åka, vad ska jag göra? Jag är så fruktansvärt trött på negativiteten som vissa bär runt på. Den sänker inte bara dem själv, den sänker också andra. Jag var tvungen att ha ett jobbigt samtal idag. Eller det var snarare en utskällning. Det är verkligen tid för förändring. Det går inte att fortsätta i den här negativa sörjan. Skulle inte det här vara livet? Och ska inte livet vara fyllt av hopp och lycka? Ja hopp iallafall. Jag tänker inte välja att sänka mig själv under ytan. Bara för att vissa andra gör det valet. Jag är inte en fisk. Jag är en jävla fågel!
