Jag var idealist en gång när jag var ung. Det är jag inte längre. Idealist alltså.
Jag är fortfarande relativt ung dock. Men jag känner mig ganska gammal ibland, och ibland känner jag mig som en nykläckt ankunge. Nu för tiden är jag bara jag. Jag känner inget behov att försöka bli något, att vara något. Jag bara existerar. Det är ganska härligt måste jag säga. Man kommer så nära sig själv på något vis. Man tar i hand och hälsar på den man faktiskt är.
Jag är fortfarande relativt ung dock. Men jag känner mig ganska gammal ibland, och ibland känner jag mig som en nykläckt ankunge. Nu för tiden är jag bara jag. Jag känner inget behov att försöka bli något, att vara något. Jag bara existerar. Det är ganska härligt måste jag säga. Man kommer så nära sig själv på något vis. Man tar i hand och hälsar på den man faktiskt är.
