Hej och hå!

Hejsan mina vänner!
Detta blir sista inlägget på den här bloggen. Men misströsta ej, det tar inte slut här! Jag flyttar bara till Devote. Följ gärna med mig dit! http://attvarapetra.devote.se/

Kram på er sötmuppar!

Tvätthög och text

Hejsan mina vänner.
Hur har ni det idag? Jag håller på med stortvätt och parallellt med det så sitter jag på gumpen och har det bra. Med en kopp kaffe i ena handen så går jag igenom gamla texter som jag har skrivit de senaste 7 åren. Det är otroligt hur avlägset en del texter känns och hur nära andra är. Men hur betydelsefulla alla ändå är och har varit för mitt liv. Idag tänker jag dela med mig av en text som jag skrev kort efter att en familjemedlem gått bort för några år sedan och det liksom blev som en vändpunkt i mitt liv. Allt som jag försökt hålla upp i mitt liv störtade samman. Men tillslut var det liksom som att jag vaknade, reste mig upp och såg mig omkring. Lyfte blicken mot horisonten och ändrade riktning. Kanske att någon kan känna igen sig i det? Jag hade iaf behövt läsa det då och det kanske kan vara till en liten tröst för någon som går igenom något liknande nu. Det finns anledningar för att ställa sig upp, även om de kan ta ett litet tag att hitta ibland.

Kram på er!

När man ligger och famlar där på köksgolvet och världen inte längre är densamma. Alla tårar har skapat en dimma i huvudet. Dammen är öppen och varenda fiber i kroppen hotar att sprängas. Man ligger där med halvslutna ögon och famlar men vet inte efter vad, med händerna spelandes över mattan i takt med tårarna. Allt är tomt och det finns inget att greppa, inget att hålla fast i.  Och så plötsligt en skärva, en liten bit av favoritkoppen som gick sönder förra veckan, och man vet.. att allt inte är förlorat. Man vet att det som gick sönder är borta, men att bitar finns kvar. Den där känslan av att hitta något i en avgrund av förtvivlan. Att något så litet som en skärva av en favoritmugg kan få dig att vilja ställa dig upp igen. 

Wuthering Heights och en vanlig fredag

Då var det dags att försöka sig på att läsa Wuthering Heights ännu en gång. Det gick ju inte så bra förra gången men nu jäklar ska det minsann gå vägen. Det är Kate Bushs fel. Jag skyller på henne ;-) Jag är ju uppvuxen med hennes musik och jag har hört Wuthering Heights så många gånger att det tillslut skapade en stor lust till att läsa boken. Jag vill dyka in i historien. Den verkar så intensiv och full av tyngd. Men som sagt, den var svårläst och det tar bort lite av charmen med att läsa då fokus hamnar på att försöka ta sig igenom den istället för att leva sig in i själva historien. Det kanske finns en förenklad version? Hur har ni det och vad gör ni idag? Jag är fullt upptagen av telefonsamtal och papper och annat tråkigt. Jag agerar sekreterare åt mig själv idag. Synd bara att jag inte kan ta betalt.

Kram på er!

Ikväll har jag sett Torka aldrig tårar utan handskar.

Jag väntade i några månader med att se Torka aldrig tårar utan handskar. Jag behövde lugn och ro för att se den. Jag liksom hade på känn att det skulle få mina egna tårar att trilla lite. De två första delarna gick ganska bra men vid tredje var det kört. Jag tror det var mest för oförståelsen som det blev så. Inte andras utan min egen. Jag har vetat hur det har varit och hur det är vid hiv och aids, men jag har aldrig fått en inblick så som jag fick idag. Se en del av ett liv spelas upp. Med oförståelse menar jag inte att jag är ignorant, jag menar att jag inte förstått lika mycket som jag gör nu. Jag har inte sett lika bra som jag gör nu. Att varje dag se lite bättre, att titta lite närmare på världen och att inte titta bort. Det är svårt. Men ibland så måste man även om man är rädd för det man ser, annars är man "bara en liten lort" som skorpan sa. Egentligen spelar det ingen roll om jag är en liten lort eller inte, jag vill bara inte vara rädd längre. Ögonen öppna.

Då försöker jag igen

Ett nytt försök till sömn. Hoppas det går lite bättre den här gången. Jag tror att ett knep till en bra sömn är en stor dubbelsäng och fluffiga lakan. Åh vad jag saknar min gamla säng. En mil bred och bästa platsen var i mitten. Att sova som en sjöstjärna med armar och ben rakt ut. Ser antagligen inte klokt ut men vem bryr sig när man är ensam. Jag tar mig rätten att sova hur jag vill! Armar utåt sträck! :) Saknar det nu när jag sover i en skranglig gästsäng. Var tvungen att göra mig av med både min älskade soffa och min älskade säng. Men jag kan säga att det fortfarande svider lite efter att jag gav bort soffan. Den var så bekväm. Jag hade utan problem kunnat bo i den om jag varit tvungen. Min gamla skruttiga bekväma soffa. Åh så jag saknar dig!
Nu dags för lite välbehövd sömn.

Sov gott alla mina små kycklingar!

I Drömmarnas värld..

befinner jag mig ju ibland. Både på dagar och nätter. Att jag dagdrömmer en del vet ju de flesta som känner mig rätt väl. Men det finns en återkommande dröm som jag har på natten.. eller drömmen är ju olika från gång till gång men personen drömmen handlar om är densamma. Det började för 3-4 år sedan. Det är alltid samma kvinna och jag kan inte se hennes ansikte i drömmen. Men jag vet att jag känner henne på något sätt. Hon är så snäll och så varm och hon tycker om mig så mycket. Jag kommer ihåg första drömmen så väl. Vi möts upp på en väg och jag vet direkt att jag känner henne fast jag inte vet vem hon är. Vi promenerar tillsammans och pratar väldigt länge, hon tar min hand. Tillslut så kommer vi till ett valv och vi ställer oss under det. Hon lutar sig framåt och kysser mig och säger att hon älskar mig men att hon måste gå. Hon säger att vi ses senare och så går hon sin väg. Efter det vaknade jag upp och kände mig så varm i hjärtat. Det var så verkligt. Hon har återkommit i mina drömmar med jämna mellanrum sedan dess och jag blir lika varm i hjärtat varje gång. Det är lika verkligt som första drömmen. Det är så svårt att beskriva, men det är som att vi förstår något i varandra. Frustrationen av att inte få se hennes ansikte har varit stor ganska ofta. Särskilt som att de här drömmarna med henne är återkommande. Det är som att hjärnan har filtrerat bort min förmåga att se och höra i drömmen, men jag kan samtidigt se och höra ändå. Det är riktigt märkligt. När drömmar är återkommande hos mig så brukar det i regel betyda något, särskilt när de är så klara och verklighetstrogna. Men det här står över det mesta jag har drömt. Jag drömde om henne inatt, det är den stora anledningen till att jag delar med mig. Jag vaknade upp så lycklig.. :)

Kram på er sötisar!

Text

Har längtat hela förmiddagen efter att få skriva. Jag tycker att ord och text är så himla inspirerande. Jag får gåshud när jag hittar en artikel,sångtext/hör en låt,dikt eller för all del bok som verkligen talar till mig. Att någon annan har skrivit något som jag kan relatera till. Rent av känna att visste jag inte bättre så skulle jag kunna tro att detta var skrivet för mig. Det är så häftigt.  Jag älskar dikter och kan spendera några timmar då och då med att förlora mig lite i dem. Det finns så mycket att hitta där t.ex min egen tolkning och tanken på hur den som skrev kanske kände. Det är stort tycker jag. Jag tror att själva dikten kan säga ganska mycket om den som verkligen tycker om den. Därför är bland det bästa jag vet när andra delar med sig av sina favoriter. Det känns som att jag lär känna andra lite djupare då. Själv så känner jag i allafall att det är ett fint sätt att släppa in andra människor lite mer på. Därför ska jag dela med mig av en av de tre dikter jag tycker allra mest om.

Kram på er och ha en underbar söndag!

To a Stranger  

by Walt  Whitman

Passing stranger! you do not know 
How longingly I look upon you,
You must be he I was seeking, 
Or she I was seeking 
(It comes to me as a dream)

I have somewhere surely 
Lived a life of joy with you,
All is recall'd as we flit by each other,
Fluid, affectionate, chaste, matured,

You grew up with me, 
Were a boy with me or a girl with me,
I ate with you and slept with you, your body has become 
not yours only nor left my body mine only,

You give me the pleasure of your eyes,
face, flesh as we pass,
You take of my beard, breast, hands,
in return,

I am not to speak to you, I am to think of you 
when I sit alone or wake at night, alone 
I am to wait, I do not doubt I am to meet you again 
I am to see to it that I do not lose you.